Christiansø Gæstgiveri
Gästgiveriet ligger rakt ovanför
bornholmsbåtens tilläggsplats och är inrymt i kommendantbostaden
från 1703. Plötsligt fylls platsen med myriader av människor,
som alla ska äta och beskåda öarnas sevärdheter.
Tre timmar senare, när returbåten gått och tagit
med sig alla besökare, är det plötsligt stilla. |
|
Utsikten från mitt hotellrum: Storetårn.
Rummet har en genuin gammaldags känsla, men badrummet är
nyaste "Danish Design". |
|
Uteserveringen. Gästgiveriet
har förståss en mängd fiskrätter, men
tackolov för en köttätare som jag fanns ett
par alternativ. Vad sägs om ett smørrebrød
på rågbröd med ett berg av potatis, olika
grönsaker, bacon och bornzola - sistnämnda en bornholmsk
variant av gorgonzola och lika god.
Utsikten mot Frederiksø med Lilletårn och Søværnets
grå kutter. De röda oljelänsarna ligger ihopsamlade
efter den märkliga fartygsolyckan, då ett kinesiskt
fraktfartyg, Fu Shan Hai, påseglades och sjönk
i klart väder. |
|
|
|
Medan Skagen upptäcktes av Skagenmålarna
( Krøyer, Ancher och de andra), så hade Christiansø
varit en populär semester-ö sedan tjugo år, när
ön sent, först 1911 "upptäcktes" av konstnärerna.
Visserligen hade den kände poeten och marinmålaren Holger
Drachmann och flera andra konstnärer gjort sina korta visiter
där under 1800-talet. Men 1911 kom en formlig invasion av av
konstnärer till ön. De mest kända är kanske
Axel Salto, Edvard Weie och den svenskfödde Karl Isakson. De
var som fördomen om konstnärer: hyperkänsliga och
kunde bli ovänner för livet sedan de varit oeniga om avständet
till Græsholmen, de brände sina misslyckade tavlor i
kaminen. Runt kroens väggar hänger "vapensköldar"
med olika motiv. Jag hörde på krogen; att det från
början varit vapensköldar som målats direkt på
väggarna av de soldater som bodde här på 1700-talet.
När byggnaden sedan skulle renoveras gick dessa målningar
till spillo. Men konstnärerna hade tackolov kopierat dem på
utsågade trästycken och när de var klara, fortsatte
de av bara farten att måla egna vapensköldar! (Detta
om jag får tro folket på krogen.)
Om Karl Isakson berättas det för övrigt att hans
ovilja mot att sälja sina tavlor ibland kunde ta sig lustiga
uttryck. I København tog han skydd bakom en polis, för
han var jagad av en person som absolut ville köpa en tavla
av honom. De flesta andra mälare hade gärna jagats av
konstköpare...
Annars är konstnärernas mest bestående minne är
den år 1912 byggda bron mellan Christianø och Frederiksø
- färgen bestämdes nämligen av Isakson och hans kollega
Sophus Danneskjold.
De valde en standardfärg: "Skibsgrøn n:o 1"
! |
Klockan 5 på eftermiddagen kommer
lokalbefolkningen in på Kroen. Stammisarna har sitt märkta
stambord och sina egna tärningsmuggar av läder som de
använder till att "rafle" - spela tärning, vilket
mest är en god ursäkt för att dricka fadøl
och "få sig en sludder for en sladder".
Altt fler strömmar in och som timmarna går ökar
volymen.
-Jo det er sgu forskel på tro och viden.
-Men, svarade jag, da kan man da ikke TRO på viden, for så
er det skam tro!
Jag dricker den lokala snapsen Christiansø Slånbær
brændvin. I matsalen intill har en spontan orkester just misshandlat
Calle Schewens vals. Går ut och plåtar solnedgången,
snackar med ett äldre par från skonerten Lilla Dan, dricker
mer. Försöker rita, men har inte tecknat fritt på
åratal. Resultatet syns nedan.
En äldre herre, liksom jag med skägg och pipa, sitter
vid bordet bredvid och , oberoende av stojet, mörkret och röken,
tecknar han några fina porträttstudier av krogklientelet.
Jag försöker skriva en dikt istället: |
|
Ett sorl genom mörkret-
som en slinga runt sorlet hörs
den slamrande orkestern
från rummet bredvid
Enstaka mansröster,
klirr av glas från baren
några kvinnorröster
Ljuden går som oregelbundna vågor
Ett vackert kvinnoansikte under
den svaga lampan - starka
skuggor och från ett annat
mörker syns en röd cigarrettglöd
och ljusdagrar från baren.
|
|
|