Christiansø Gæstgiveri

Gästgiveriet ligger rakt ovanför bornholmsbåtens tilläggsplats och är inrymt i kommendantbostaden från 1703. Plötsligt fylls platsen med myriader av människor, som alla ska äta och beskåda öarnas sevärdheter. Tre timmar senare, när returbåten gått och tagit med sig alla besökare, är det plötsligt stilla.

Utsikten från mitt hotellrum: Storetårn. Rummet har en genuin gammaldags känsla, men badrummet är nyaste "Danish Design".

Uteserveringen. Gästgiveriet har förståss en mängd fiskrätter, men tackolov för en köttätare som jag fanns ett par alternativ. Vad sägs om ett smørrebrød på rågbröd med ett berg av potatis, olika grönsaker, bacon och bornzola - sistnämnda en bornholmsk variant av gorgonzola och lika god. Utsikten mot Frederiksø med Lilletårn och Søværnets grå kutter. De röda oljelänsarna ligger ihopsamlade efter den märkliga fartygsolyckan, då ett kinesiskt fraktfartyg, Fu Shan Hai, påseglades och sjönk i klart väder.

Medan Skagen upptäcktes av Skagenmålarna ( Krøyer, Ancher och de andra), så hade Christiansø varit en populär semester-ö sedan tjugo år, när ön sent, först 1911 "upptäcktes" av konstnärerna. Visserligen hade den kände poeten och marinmålaren Holger Drachmann och flera andra konstnärer gjort sina korta visiter där under 1800-talet. Men 1911 kom en formlig invasion av av konstnärer till ön. De mest kända är kanske Axel Salto, Edvard Weie och den svenskfödde Karl Isakson. De var som fördomen om konstnärer: hyperkänsliga och kunde bli ovänner för livet sedan de varit oeniga om avständet till Græsholmen, de brände sina misslyckade tavlor i kaminen. Runt kroens väggar hänger "vapensköldar" med olika motiv. Jag hörde på krogen; att det från början varit vapensköldar som målats direkt på väggarna av de soldater som bodde här på 1700-talet. När byggnaden sedan skulle renoveras gick dessa målningar till spillo. Men konstnärerna hade tackolov kopierat dem på utsågade trästycken och när de var klara, fortsatte de av bara farten att måla egna vapensköldar! (Detta om jag får tro folket på krogen.) Om Karl Isakson berättas det för övrigt att hans ovilja mot att sälja sina tavlor ibland kunde ta sig lustiga uttryck. I København tog han skydd bakom en polis, för han var jagad av en person som absolut ville köpa en tavla av honom. De flesta andra mälare hade gärna jagats av konstköpare... Annars är konstnärernas mest bestående minne är den år 1912 byggda bron mellan Christianø och Frederiksø - färgen bestämdes nämligen av Isakson och hans kollega Sophus Danneskjold. De valde en standardfärg: "Skibsgrøn n:o 1" !

Klockan 5 på eftermiddagen kommer lokalbefolkningen in på Kroen. Stammisarna har sitt märkta stambord och sina egna tärningsmuggar av läder som de använder till att "rafle" - spela tärning, vilket mest är en god ursäkt för att dricka fadøl och "få sig en sludder for en sladder". Altt fler strömmar in och som timmarna går ökar volymen. -Jo det er sgu forskel på tro och viden. -Men, svarade jag, da kan man da ikke TRO på viden, for så er det skam tro! Jag dricker den lokala snapsen Christiansø Slånbær brændvin. I matsalen intill har en spontan orkester just misshandlat Calle Schewens vals. Går ut och plåtar solnedgången, snackar med ett äldre par från skonerten Lilla Dan, dricker mer. Försöker rita, men har inte tecknat fritt på åratal. Resultatet syns nedan. En äldre herre, liksom jag med skägg och pipa, sitter vid bordet bredvid och , oberoende av stojet, mörkret och röken, tecknar han några fina porträttstudier av krogklientelet. Jag försöker skriva en dikt istället:

Ett sorl genom mörkret- som en slinga runt sorlet hörs den slamrande orkestern från rummet bredvid Enstaka mansröster, klirr av glas från baren några kvinnorröster Ljuden går som oregelbundna vågor Ett vackert kvinnoansikte under den svaga lampan - starka skuggor och från ett annat mörker syns en röd cigarrettglöd och ljusdagrar från baren.

HOME