SLAGET VID LUND
Svenska hären med Karl XI fanns uppe
i trakterna av Kristianstad och led brist på proviant och
utsattes ständigt för snapphanarnas gerilla-attacker.
I andra änden av Skåne, hotades
de belägrade svenskarna i Malmö. Vintern närmade
sig och valet för den svenska hären stod mellan att dra
sig ur Skåne eller anfalla.
11 november låg danska armèn i ett välförsett
vinterläger vid Kävlingeäns södra strand. Svenska
hären som av kyla, svält och sjukdomar förlorat nästan
häften av sina män; låg norr om än vid Lilla
Harrie.
Den svenska hären är på runt
8000 man och den danska på 13000 man.
1/2 2 på natten den 4 december bröt
svenska hären upp och vid femtiden på morgonen befann
de sig bara några kilometer från det danska lägret.
|
Båda parter vill nå Lund och
striderna böljar fram och tillbaka på mellan Allhelgonabacken
(ungefär där Allhelgonakyrkan står idag) och Vallkärra.
Slaget var så rörigt att ingen
skildring av det kan skildra det enkelt och tydligt. Det var den
sedvanliga helvetiska blandningen av sårades smärtskrin,
klangen av stål mot stål, kanonsalvor som svepte in
de moddiga fälten i rök.
Det här var också ett krig mellan två kungar som
ledde varsin armè.Den danska leddes av Christian V. En del
av den svenska hären under Karl XI jagar den danska förtruppen
flera kilometer mot nord. Samtidigt pressas resten av den svenska
hären så kraftigt, att danskarna tror att de segrat.
Men sent på eftermiddagen kommer Karl XI trupp ner från
sin långa utflykt och återtar initiativet och vinner
slaget. På de leriga fälten ligger 3000 döda svenskar
och 6500 döda danskar. Det är det blodigaste slaget någonsin
på nordisk mark. De besvikna danskarna bränner ner Lund.
På toppen av Sankt Hans Backar - en konstgjord kulle skapad
av sopor och schaktmassor från bygget av Lund Lassarett på
1960-talet, har man en fin utsikt över slagfältet och
informationsskyltar visar slagets förlopp.
|