På 1060-talet byggdes kyrkan som en treskeppig basilika utan torn. Grönt på den högra bilden är den ursprungliga kungsgården och orange är kyrkan. Mellan 1060 och 1066 var kyrkan domkyrka samtidigt med Lunds domkyrka. När Lundabiskopen Henrik dör, blir Dalby-biskopen Egino biskop i Lund och Dalby stift ingår i Lunds stift.

Kyrkan byggdes över en gammal hednisk källa (ovan) som ännu finns kvar i förhallen (som felaktigt kallas kryptan). Till höger grenslar Sankt Olof den fallosliknande ondskan.

I början av 1200-talet byggs två torn, ett nytt kor och absid. Senare samma sekel slås tegelvalv, tornen rivs och ersätts av ett enkelt torn.

Redan på 1100-talet hade man anlagt ett kloster på Kungsgården. 1 är kyrkan på 1200-talet (den röda konturen är kyrkans nuvarande utsträckning). 6 är de delar av Kungsgården som belagts arkeologiskt. 5 är senmedeltida ekonomibyggnader. 2 kapitelsal och kapell. 3 Norra längans troliga placering. 4 är västra klosterlängan. Den finns kvar än idag och utgör en del av den nuvarande Kungsgården.

Reformationen på 1500-talet, då kyrkan förlorade sitt kloster och jordegendomar, blev slutet för dess storhetstid och den blev en fattig bykyrka.

1600-talet innebar krig och mera förfall. Skåne erövrades från danskarna. 1686 befallde Karl XI att den förfallna absiden skulle rivas. På mitten av 1700-talet rasade de östligaste valven i mittskeppet och sidoskeppen och kyrkan fick sitt nuvarande rumphuggna utseende.