Detta är också Lund:

Jag är ständig turist i min egen stad och ser på den varje dag med nyvaknade ögon:

Det roliga ornamentet en våning upp på fasaden,

de små växterna i springorna mellan domkyrkans sandstenar,

den tusenåriga etiopiska gumman som solar sitt fårade

ebenholzansikte där hon sitter på en bänk

invid universitetets vitgula vägg.

Här går en muslimsk gumma med huckle över sin krökta rygg,

likt en gumma från Råby på ett gammalt foto.

Hennes dotter i tajta shorts ser ut som en anakronism

mot Kungshusets åldriga murar.

De unga flickorna som dåsar i solen på Krafts torg,

det roliga lilla uthuset från 1870 i en osedd bakgård och

dessa ständiga cyklar på de branta kullerstenslagda gatorna,

bakom vars tvärgator de små husen livas likt husen i Visby av rosor.

Det går en doft genom natten av het asfalt, cigaretttrök, rosor och av kvinnornas hår.

Detta är Lund, också när höststormarna sliter i de gamla träden, när grått novemberdismörker smälter samman med fuktmättat blygrått i domkyrkans stenar och fulla tonåringar

drar genom gränderna på jakt efter sommaren som sedan länge är borta.

Detta är också STADEN som vaknat ur sin tusenårssömn och yrvaket stirrar mot de grå molnen bortifrån kolkraftverket i København.

Back