LIVET OMBORD PÅ ETT ÖRLOGSSKEPP
|
SJÖFOLKET fick tyg till en omgång kläder och de fick fri kost (mat).
Maten bestod huvudsakligen av salt sill, salt fläsk, bröd och smör (att
maten var full av mask och halvrutten var det vanliga på segelfartygens
tid och även senare). Då maten var salt fick besättningen flera liter
svagt öl varje dag, som i slutet av en expedition kunde vara utspädd
med allt mer havsvatten. Besättningen var indelad i back-lag som åt
ur en gemensam skål.Klagade man på maten fick man leva på vatten och
bröd. Hängkojer infördes i den svenska flottan på 1670-talet. På Vasens tid
sov manskapet direkt på däcksplankorna bland kanonerna, i de kläder
de gick och arbetade i. På Vasen har man hittat fragment av en rya-filt
- men dylik lyx var nog sällsynt. Framförallt på våren och hösten kunde
nätterna vara bitande kalla. Genom de stängda kanonportarnas springor
spred sig vatten och drag. Genom däcksluckorna, "gretingarna" som var
gjorda som galler av trä och som täckte stora delar av däcken, sipprade
ständigt in vatten från regn och hav. Kabyssen (köket) var en öppen
murad eldstad, på Vasens tid utan skorsten (på 1630-talet förekommer
skorstenar), så röken fick söka sig ut genom däck och gretingar. Manskapet plågades ständigt av löss, flugor och annan ohyra. Det hände
ofta att halva besättningen dog eller insjuknade. 1627 nämns tre sjukdomar:
Ögonsjuka som var en ögoninfektion som orsakades av röken från kabyssen
och av bakterier (t.ex. gonorrè). Brännsot som var det samma
som malaria (malariamygg förekom inte allt för sällan i Norden ännu
i början av 1900-talet!). Skörbjugg orsakades av C-vitaminbrist.
C-vitaminer förekommer frukt, grönsaker och även i visst kött (säl-lever.
t.ex. är rikt på C-vitamin). Redan på Vasens tid visste man i svenska
flottan att man kunde förebygga skörbjugg med citrusfrukter (något som
holländarna praktiserat länge på den tiden!) Trots dessa kunskaper praktiserades
de inte i någon större utsträckning förrän en bit in på 1900-talet.
Skörbjugg är en ytterst plågsam sjukdom som bl.a. leder till att munnen
ruttnar och som slutar med döden om den inte kureras med c-vitaminrik
föda. |
BEFÄLEN hade bättre förhållanden. Maten var den samma även för dem, men de hade bättre öl. Deras kajuta var inredd som fina hem på den tiden: Målade träskulpturer och målade blomsterornament täckte väggarna. Längs med väggarna stod väggfasta träbänkar med vävda kuddar. Bänkarna kunde fungera som förvaringskistor. Några av bänkarna kunde fällas ner så att man fick en tvåmansbädd. På golvet stod ett kraftigt bord som kunde ha en orientalisk matta som duk. Man åt på tenn eller fajanstallrikar, drack öl ur tennstop och drack vin ur höga sexkantiga glas. Maten hölls varm, genom att man satte matkärlet på en glödpanna. Genom akterspegelns stora fönster kom ett grönskimrande ljus in. På fritiden kunde man spela bräde (ungefär som backgammon). Befälens vardagsting:
|