Københavns sista resa år 1675
Av:Göran Åberg
Bilder:Axel Nelson
Följ skeppet Københavns sista resa genom Kalvsund 1675!
År 1675 ligger en dansk eskader och kryssar utanför Vinga. I mitten på september går den till ankars i Kalvsund, det Kalvsund som under den danska tiden var flottans station och den vanliga stödjepunkten och blokadstationen vid angrepp mot hamnarna vid Göta älv. Den danske marinöversten Vibe upprättar 1676 en seglingsbeskrivning med titeln "Gottenborgs farwands beschaffuenhed oc tilstand, som jeg det har befunden":I) Staden ligger ostnordost, och farvattnet sträcker sig västsydväst och är tvenne mil långt, en mil till Ny Elzborg, därifrån till Lille Danmarch en halv mil och från Lille Danmarch till Winge en halv. Kalszund ligger i norr och inloppet sträcker sig i västsydväst.
II) När man kommer för en vind som är syväst och seglar nordnordost an och ser Winge väst till syd och Tisszelöerne ostmordost från sig och håller styrbords vall något närmare än babords, som är Winge. ligger på bägge sidor en hop blinda klippor. Man lägger sig upp emot Liden Danmarch. där Man ankrar på 20-22 famnars vatten, lerbotten, men där är farligt att ligga för västsydvästlig vind som driver hela sjön in.
III) När man seglar in i Kalvsund för en vind som är sydlig, seglar man nord an, och man bör segla nedanför det första skäret, ty ovanför, mellan Grödöen och det första skäret ligger en blind klippa, på vilken skeppet Kjöbenhaffn stötte. Kalzund är en ganska god hamn men helt smal så att man inte kan ligga där med sina skepp, när man har mer än sex uti rang. Botten är mestadels sandig och djupet därinne 8, 9 och 10 famnar. Medan man där ligger, kan man inte se, varken vem som går in eller ut från Gottenburg, varför det måste hållas brandvakt i mynningen av inloppet och eljest vakt på klipporna, från vilka man kan decouvera vem som går im eller ut vid Marstrand. Till detta Kalszund äro åtskilliga inlopp.
IV) När man seglar från Lille Danmarch upp till Ny Elszborrig, där Christianus quartus, salig i åminnelse, låg med sin flotta för några och trettio år sedan, och seglat för en vind som är sydväst, seglar man nordost an, tills man kommer förbi två synliga och en blind klippa, seglar man sedan ost till nord ett kanonskott, drejar så syd och ankrar på 7-8 famnar på lerbotten. Här kan man ligga 12 eller 14 skepp efter rang och ordning.
V) När man seglar ännu närmare upp mot Elszborrig och så nära som man utom skotthåll från kastellet kan ligga, seglar men två blinda och fem synliga klippor förbi dem så nära att man kan skjuta på dem med en pistol. Där ligger man på 7,5 och 8 famnars vatten, lerboten. Men här kan man inte ligga på rang mer än 9 skepp. Här är mynningen eller utloppet av Reffszund, som kallas det södra utloppet till Malszund.
VI) Ny Elzborg ligger på en klippa mitt i farvattnet och något närmare norra än södra vallen, och det ligger i nordväst och Gamle Elszborrig i sydost från det, bredden mellan de bägge kastellen är icke en fjärdingsväg och, där djupet är, icke mer än ett pistolskott, och varefter vad lotsarna berättat, skall där i farvattnet vara 3 blinda klippor. emellan dessa båda kastell ligger den svenska flottan, dock innanför ny Elszborrig, som måste passeras innan man komma till den.
Vad som hände under det i punkt III nämnda att ”skeppet Kjöbenhaffn stötte ” är följande. Den 15 juli 1675 går en dansk eskader till ankars i Kalvsund. Krig har åter brutit ut och danskarna intar hela Bohuslän, som varit i svenska händer sedan 1658. Kalvsund blir åter en av danska flottans viktigaste hamnar på Västkusten. Den danska eskadern stod under befäl av amiral Rodsten på linjeskeppet Tre Croner. Under manövern när eskadern skulle ankra gick linjeskeppet Köpenhamn på grund. Danska fartyg sändes iväg för att försöka ta skeppet av grundet.
Den svenske amiralen Sjöblad hade dock fått kännedom om händelsen och lät omedelbart två fregatter och en brännare segla mot strandningsplatsen.
Köpenhamn hade varit det sista skeppet i den danska linjen som seglade in i Kalvsund. Det blåste hård vind och danskarna måste ge upp försöket att rädda fartyget när den svenska brännaren kom drivande. Endast 30 man kunde räddas tillbaka till danska sidan. 106 man bland annat kaptenen, Söffren Orning, föll i svensk fångenskap och många drunknade. Den svenska brännaren drev förbi fartyget, svenskarna gick då ombord och lyckades få skeppet av grund, det gick dock strax på igen. Brand uppstod i skeppet och efter en stund sprang det i luften!
Nu vet du hur Köpenhamnsbåden fick sitt namn!Spåren av Tordenskiold
Fregatten Kalmar i Marstrands hamn
Ett av de vrak som MarinArkeologiska Sällskapet Götheborgskretsen, MASG, dykt på under 1997 och 1998är efter Kalmar, ett av de många vrak i Strömstad, Marstrand och Göteborg som sänktes vid de danska anfallen under 1719. Den 11 juli 1719 angriper en dansk eskader, under Tordenskiold, Marstrand. Trupper med artilleri
landsätts på Koön och tillsammans med fartygen börjar man beskjuta Karlstens fästning samt den svenska eskader som ligger i Marstrands hamn. De svenska fartygen och fästningen besvarar elden. Den 12 juli drar sig danskarna närmare hamnen. Efter att ha gett danskarna tre lag med skeppens kanoner sänks dessa i Marstrands hamn. Man har dock sedan början av juli gjort vissa förberedelser, inför Tordenskiolds väntade angrepp, att kunna sänka fartygen. Den 15 juli kapitulerar Karlstens fästning och dess besättning får av-marschera under befäl av kommendanten Dankwardt. Denne hängs för krigs-förräderi 1720. Hur många och vilka fartyg sänks i Marstrand den 12 juli? Uppgifterna i danska och svenska källor
är i stort sett samstämmiga. Dock nämns i följande danska rapport om ytterligare tre skepp och en brännare. Att datumangivelserna varierar beror på att danskarna använde den nya kalendern till skillnad mot svenskarna.
RAPPORT TILL RÅDET I KÖPENHAMN:
Friederich IV & V i vilja härmed allernådigast giva Eder tillkänna huruledes vår
Schoutbynacth v. Tordenschiold d. 23 d:s attackerat den i Marstrands hamn liggande svenska flottan, och att den allra högste dervid återigen välsignat våra vapen, så att den svenska flottiljen, som bestod av 7 st örlogsskepp, 2 fregatter, 3 galeaser, 3 brännare, 1 pråm och 1 galer, och som nu helt ruinerats, 1 örlogsskepp på 44 kanoner, 1 galeas, 1 fregatt på 18 kanoner och 1 pråm på 18 tjugofyrapundiga kanoner blivit erövrade, under det de övriga dels skjutits i sank dels sänkts av sina egna. Därjämte har även den 26 d:s fästningen Marstrand själv givit sig på ackord till oss efter ett kort bombardement, med en stor kvantitet ammunition, som nu kommit oss till del. Rörande denna lyckliga framgång haven i att meddela de i Köpenhamn närvarande utländska sändebuden, och förbliver jag Eder med min kungliga nåd bevågen. Givet vårt huvudkvarter vid Strömstad den 28 juli 1719. FRIDERICH R. / D. Wibe
Av de sänkta fartygen är positioner på fyra stycken kända och Halmstad och Fredricius ligger i den
södra delen av hamnen innanför Södra Strandverket. Kalmar ligger i norra delen av hamnen i närheten av Norra Strandverket. En av brännarna sänktes vid Hedvigsholmen och ligger nu troligen under fyllnadsmassor vid fd. Marstrandsverken den andra brännaren sänktes vid Klåverön. Var småfartygen och pråmen sänktes är okänt. Observera att i danskarnas första rapport noteras ytterligare tre skepp och en brännare som sänkta. Dessa finns dock ej med i listor över erövringar, sänkningar och bärgningar som senare upprättades. Möjligen kan det ha varit transportfartyg. Om man jämför med rapporterna från sänkningarna i Strömstad specificeras ej heller där transportfartygen.
Klippt ur Bohusläningen den 5 oktober 1882:
Från hafvets botten Dykeribåten Orädd har mitt i hamnen under de senaste dagarna uppfiskat 6 stycken kanoner
av vilka den ena bär årtalet 1681. Dykare från ångaren Orädd hwilka en tid warit sysselsatta med bottenrensning för
en fiskwad utanför Karlsten hafwa wid Södra Strandwerket påträffat flera kanoner. Dykaren säger sig hafwa sett på botten 12 stycken kanoner och 3:ne fartygsbottnar. Den upptagna kanonen är 8 fot lång (2,4 m) och 18 werktum i diameter. (45 cm) på ytan wid fänghålet och har 5 werktums mynning i diameter (12,3 cm).
De tre vrak som dykaren har sett är med all sannolikhet Stettin, Halmstad och Fredricius.