Sigill från 1300-talet.

EPISOD MED KOGG

1973 (tror jag det var): Jag tågluffade och en tidig morgon befann jag mig i Bremerhaven. Jag hade inte sovit för tåget från Paris var så fullt, att man bara kunde stå och sova. Någonstans i Tyskland hade jag bytt tåg till Bremerhaven, hamnat på fel tåg ock så vidare. Ett par veckor med oregelbundna matvanor hade sabbat magen och dessutom hade jag fått liggsår i fotsulorna (!), pga. brist på rena strumpor. Men jag måste se den berömda hansakoggen i Bremerhaven! Koggen hade hittats 1962 i floden Weser och var nästan intakt. Så på min knaggliga tyska frågade jag: Wo ist der Kogge Museum?
I andra änden av stan! Haltande och dubbelvikt av magsmärtorna gick jag tvärs igenom stan. Inte sjutton fanns något koggmuseum där inte. Det ligger i östra delen av stan. Puh! I östra delen av stan fick jag höra att museet fanns i den västra delen av stan. Osv. Till slut hittade jag museet där den berömda koggen skulle finnas. Museet var inte ens färdigbyggt! Jag hittade en olåst dörr och tog mig in. I en sal, på ett golv, låg en lång svart bjälke vid vars ena ände en annan bjälke stack snett upp. uppenbarligen en köl och ett stävtimmer till en kogg. Två förbaskade bjälkar! Det var allt! Då visste jag inte, att koggen ännu tjugo år senare inte kunde visas för allmänheten pga den noggranna konserveringen! Hade jag vetat det då, hade jag rivit museet med bara händerna.


Ett tjugotal år senare fick jag dock se en nybyggd exakt kopia av nämnda kogg, förtöjd vid Falsterbokanalens mynning. Den var byggd i Tyskland, och liksom många senare båtprojekt (t ex fregatten Jylland), var den ett ALU-projekt. Koggen såg ut ungefär som på hansatädernas sigill från trettonhundratalet: Ett klumpigt klinkbyggt skrov, men med kravel-byggd botten, en hög mast med ett råsegel. Möjligen hade Bremerkoggen haft, liksom sigillen, även ett litet förkastell. Men av ett sådant fanns inga spår. Men det stora akterkastellet fanns där det skulle, liksom de kraftiga däcksbalkarna, vars ändar stack ut genom skrovsidorna.
Allt virke var av påfallande kraftiga dimensioner och överallt var skrovet förstärkt av balkar och knän. Den flata bottnen gjorde att koggen kunde stå stadigt på havsbottnen vid ebb. De många förstärkningarna gjorde att koggen kunde tåla dylik belastning, även när den var full av last. Koggen var inget vackert fartyg, det var byggt för att transportera så mycket varor som möjligt mellan de Nordeuropeiska hamnstäderna, vars befolkning helt dominerades av tyska köpmän. (Visby stadsmur byggdes som skydd mot de gotländska bönderna som också bedrev internationell handel!)
Förutom det nämnda, fanns annat som skilde koggen från tidigare fartygstyper. På 1200-talet började man använda stävroder istället för styr-åra och lastdryghet värdesattes mer än goda seglingsegenskaper.

BREMEN-KOGGEN 1380 i siffror / Bremen cog 1380 in numbers:

56 kubikmeter trä gick åt för att bygga koggen.
Längd över stäv:/ L. over alll: 22,7 m.
Kölens längd / L. of keel:: 15,6 m.
Största bredd / Maximum br.:: 7,78 m.
Mastlängd / Mast (uppskattad ): 24 m.

Segel / Sail : ca 190 kvadratmeter / m2.
Djupgående, med last / Deep with cargo:: 2, 25 m.
Lastutrymme: 160 kubikmeter (motsv. drygt 80 ton last).
Besättning/ Crew: 15 man.
(Ovanstående siffror gäller den nybyggda kopian, men torde vara nära originalets. The numbers above is based on the replica).

Byggår: ca 1380.



Ovan: Kogg från ca 1350.

SKANÖRSKOGGEN / Skanör Cog 1390


I stort sett bara flacket (bottnen) och och det stora rodret bevarat. Men man har beräknat längden till ca 25 m och bredden till 5,3 m. Detta gör henne till den största påträffade koggen i världen. Dateringen av koggen är knepig. Dendrodatering visar att hon byggts av polsk ek som fällts år 1390.
Men fynden (kanna och sko), pekar mot 1400-1550.
 
Undervattensskrovet brukar klara sig länge, så det är möjligt att koggen uppnått ganska hög ålder och blivit ombyggd några gånger. Skulle hon ha sjunkit runt 1450 är det troligt att hon fått en liten mesanmast med trekantigt mesansegel på akterkastellet. Under 1400-talet fick skeppen, förutom stormasten, även mesanmast och till slut mot seklets slut, även en liten fockmast.
Ett par kanonkulor av sten medolika dimensioner tyder på att hon vid förlisningen haft minst 2 kanoner. Vilket innebär att Skanörskoggen är ett av de äldsta kanonbestyckade fartygen man känner till.
Besättningen var troligen på 5-6 man. Plankorna originalet byggdes av är dendrodaterade till 1390, så hon är samtida med Bremenkoggen.
Only bottom plankings remain, but the cog seems to have been ca. 1 m longer than the Bremen cog.

 

Skanörkoggen hösten 2001.

Ännu återstår för och akterkastell + rigg.

Bild: Anna Nelson


 

 

 

 

Till vänster: ett par bilder av Skanörskoggen där hon färdigbyggd ligger i Malmö hamn våren 2004:

Reconstruction of the Skanör Cog ca. 1390 in Malmö.

Vy från akterkastellet mot förkastellet.
Wiew towards forecastle.

Lästips:

Tysk bok om Bremenkoggen och bygget av kopian:
# Uwe Baykowski: Die Kieler Hansekogge.
En gedigen fakta bok om epoken år 1000 till 1650 är:
# red. Gunnar W Unger: Cogs, Caravels and Galleons (Conway`s History of the Ship).
En förkortad version av sin Skeppet är:
# Björn Landström: Seglande skepp.

Länkar:

Skanörskoggen
Fartygsfynd vid Falsterbonäset
Skeppens utveckling under medeltiden
Helga Holm, kopia av medeltida
ledungsskepp

Nya koggar byggs i Malmö!
Bremen-koggen.
Bremen-koggen.
Skanörskoggen
Replik av medeltida båt.
Holländsk kogg återuppstår!
Replik av skepp från 1400-talet.
Replik av dansk 1200-talsbåt.
Replik av medeltidsbåt.
Bondesøfart i middelalderen?


E-mail     Hem     Back