I början av 1970-talet såg jag Havängsdösen en vintereftermiddag: Ett brusande svart hav med vita vågskum och en mörgrå himmel som bakgrund mot dösens svarta silhuett. Det var en syn att minnas! Fast den femtusen år gamla långdösen är nästan lika vacker i solsken med sina nästan vita stenar mot blå himmel och blått hav. Den byggdes under den tid vi kallar yngre stenålder eller bondestenålder. Isen hade försvunnit från norra Europa, först hade renjägare kommit och sedan när klimatet blivit varmare kom såväl pelikaner som sköldpaddor hit. Flera tusen år senare blev klimatet åter svalare och folk började odla ett enkelt vete och hålla husdjur; kor, får eller svin. Jägarnas hyddor blev hus med lerklinade vidjeflätade väggar och stolpburet tak som kunde vara täckt med halm. Man tillverkade fint slipade yxor av flinta, som liksom vår tids yxor hade svängt skaft av trä. och man plöjde med ett enkelt årder. Gravmonument av stora stenar byggdes, inte inspirerade av östra Medelhavsländernas monument som man förr trodde - utan snarare äldre och möjligen utvecklade ur träbyggnader för de döda. Länge var dösen dold under flygsand.
På 1800-talet blåste en storm bort sanden. Fynden var magra.
Att dösen skulle vara någon form av astronomiskt monument tror jag inte på, här är bevisen knappt ens indicier. Man kan alltid hitta fasta föremål (dösar, cykelställ, hus, lyktstolpar etc.) som står i någon sorts relation till vinter- eller sommar-solståndet, utan att ha med det att göra. Slumpen gör att skenbara sammanhang ibland måste ske. Det är som med "bibelkoden", samma förutsägelser kan utläsas ur alla tjocka böcker. En dös som är en gravkammare för någon familj som levde för tusentals år sedan, duger för mig! Och det är en dös som utstrålar helighet även för en ateist som mig där den ligger mäktig på den vackra ängen vid havet.

Jag cyklar i den starka motvinden några kilometer inåt landet där Ravlunda kyrka tornar upp sig på en ås. Mest känd för att Fritiof Nilsson Piraten ligger begravd här under sin sten med den kända texten:
"Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 januari 1972."
Piraten var för övrigt en av de som uppfann begrappet Österlen. Han krävde att begreppet även skulle omfatta Vollsjö, för där var han född. Idag tycks Österlen omfatta allt öster om Öresundsbron.
Mindre känt är att urstockholmaren och trubaduren Olle Adolphson ligger begravd på samma kyrkogård, alldeles när "Piratens". Fast stenen som Olle vilar under, kommer dock från en ö i Stockholms skärgård.
Ravlunda, betyder förresten Bärstenslunden, ett namn nästan lika vackert som Haväng

Motvinden tilltar och vägen tycks lika full av bilar som nån Storgata i rusningstrafik. Bilarna, liksom även numera många av de små idylliska gårdarna, ägs ofta av Stockholmare.
Men Brösarps backar är vackra och backiga. Själva samhället Brösarp är dock inte någon höjdare annat än rent geologiskt.
Jag viker söderut på väg 19 och når snart Brunsvik och rullar ner för en backe.
Där ligger den märkliga herrgården Södra Björstorp 8längt ner t.h. ovan). Det är en kringbyggd gård, som på insidan är åttkantig och på utsidan sextonkantig. Huset är byggt 1775. Inspirationen till denna märkliga byggnad, påstås komma från Amalienborg (1750-1760) i København. Men i detta kungapalats hänger byggnaderna inte samman. Då ligger Fredensborg (1722) närmre till hands. Fast enligt sägnen, ska nådinnan ha visat arkitekten hur hon ville ha huset, genom att skära ut formen ur en kålrot.
Bilden nedan till vänster visar Södra Björstorp i fågelperspektiv. För tydlighetens skuld har jag gett taket olika färger.

Interna länkar:
Runt Kivik

 

Externa länkar:
Det österlenska backlandskapet
Ravlunda kyrka
Fritiof Nilsson Piraten
Olle Adolphson
Södra Björstorp
En beryktad Björstorpboende