ÅNGFARTYG

3

PER BRAHE

Nämn tre svenska fartygskatastrofer: Estonia, den värsta civila katastrofen någonsin. Regalskeppet Vasa, den mest kända. Per Brahe, den mest myt omspunna.
Tänkte du på samma?

Per Brahe byggdes för fart på Göta Kanal 1855 och blev klar först 2 år senare. Som så många andra av den tidens ångfartyg, byggdes hon på Motala Mekaniska Verkstad. Några siffror: Maskin: 70 hp. Längd 106 fot, bredd 22 fot och 8 1/2 fots djupgående med last. Skrovet var av järn. 1 fot = ca 30 cm. Ombyggd 1870, 1900, 1909-10 samt 1917.
Passagerarutrymmena var trånga, hon var i första hand ett lastfartyg. Skepparen var pressad av rederiet att ta ombord mycket last. Dessutom fick både skeppare och styrman provision på mängden last som togs ombord. Detta ledde ofta till att Per Brahe (och andra fartyg) skrapade kölen i kanalbottnen, stod fast i hamnens botten eller seglade med så ringa fribord att vågorna slog över däck. Eftersom mycket last skulle lastas ur och i i hamnarna som passerades, var det praktiskt att ha så mycket last som möjligt på däck. Man brukar säga; att 1/3 av lasten kan vara däckslast, 2/3 ska stuvas under däck, annars blir skeppet för rankt och riskerar att kantra. Av ovannämnda skäl var det sällan som denna regel följdes. Den stora godsmängden ledde till att det var svårt för passagerarna att ta sig fram och ofta fick de tillbringa resan sittande på lasten. Lägg till detta att Vättern är ett lynnigt farvatten som snabbt kan förvandlas till ett forsande helvete. Under sådana omständigheter är det snarast ofattbart att det dröjde ända till 1918, innan katastrofen inträffade!

19 november 1918 lämnade Per Brahe Jönköping. Det blåste nästan storm. Skeppet var överlastat med bl.a. stora tunnor med mos, symaskiner från fabriken i Jönköping ombord. Alla lediga utrymmen, togs i anspråk för lasten och det var svårt för passagerarna att ta sig fram. Senare beräkningar har visat att 2/3 av lasten stuvades på däck och på fartygets överbyggnader, endast 1/3 av lasten var stuvad under däck. Dessutom var lasten inte surrad. Med slagsida la fartyget till i Gränna. Här går John Bauer, hans fru Ester Ellqvist, sonen Putte och hushållerskan ombord. John Bauer var och är än idag en av Sveriges mest älskade konstnärer. Hans bilder av troll och vackra prinsessor i djupa mossbelupna skogar, kan man ännu köpa som vykort i närmsta bokhandel! 1918 var han knäckt av sina framgångar och hans äktenskap i upplösning, men man hade beslutat flytta till Stockholm. Ursprungligen hade familjen Bauer tänkt ta tåget till Stockholm, men efter den svåra tågolyckan vid Getå samma höst, tyckte Ester att det var tryggare att ta båten.

Klockan 11 på kvällen lämnar Per Brahe Gränna. Det blåser full storm. Ombord finns 8 passagerare och 16 besättningsmän (enligt vissa uppgifter fanns ännu en person ombord). Två timmar senare svänger båten in mot hamnen på Hästholmen. Lasten förskjuts och täcker utgångarna. De instängda upplever några hemska minuter meden fartyget sjunker med aktern före. Ingen överlever. Nästa dag flyter vrakspillror i land. Ett av de fartyg som ger sig ut för att utröna vad som hänt är ångaren Trafik, som f.ö. än idag trafikerar Vättern.
1921 görs ett försök att bärga vraket som ligger på 30 meters djup. 1922 görs ett seriösare bärgningsförsök. I Grenna tidning finns en annons om lustresor med ångaren Visingsborg för den som vill följa bärgningsarbetet. Bärgade föremål såldes som makabra souvenirer. En av de första som kom ombord på det bärgade fartyget var den senare så kände radiomannen Sven Jerring. Per Brahe visade sig ha klarat de 4 åren på sjöbotten väl. Efter rengörning gick det rostiga skrovet för egen maskin ut på en makaber turne till bl.a. Stockholm för att dra in pengar. Hon rustades upp, bytte namn några gånger och trafikerade bl.a. sträckan Stockholm-Nyköping-Norrköping. 1929 renoverades hon och under namnet Åland II kom hon att trafikera den Åländska skärgården. Här blev hon känd som en riktig arbetshäst. 1959 såldes hon som skrot och höggs upp.

Ångskonerten UMEÅ

Skruv-ångskonerten Umeå byggdes 1855 på Motala Varv i Norrköping. Hon var ett ganska typiskt fartyg för sin tid. Längden var drygt 44 m och bredden 6,6 m och maskinen var på 70 nhk. 23 november året därpå avgick Umeå från Stockholm. Det goda, men kalla vädret övergick i tät dimma och snöstorm. I höjd med Gnarp i Hälsingland gick det kraftigt överlastade fartyget på grund ett par gånger. Inrusande vatten ströp pannan och man försökte sätta segel. När man insåg att skeppet var förlorat försökte man sätta ut de båda livbåtarna. Den ena kapsejsade under nedfirandet varvid flera drunknade, men den svårt skadade eldaren lyckades ta sig ombord på den och ta sig till fastlandet. Med den andra livbåten lyckades 15 personer, däribland 5 kvinnor ur besättningen, ta sig i land på en obebodd ö. Härifrån räddades de tre dagar senare. Eldaren påträffades senare ihjälfrusen några kilometer in på fastlandet. Förutom eldaren omkom ytterligare 19, däribland kaptenen. Detta var långt ifrån den enda olyckan som kunde skyllas på allt för stor däckslast.

ERIK NORDEVALL

Erik Nordevall kom i trafik på Göta Kanal 1837. Hon var en sk. fiolbåt, vilket innebar att hon ovanfrån såg ut som en fiol med insvängd "midja". Skovelhjulen satt i insvängningarna. Detta arrangemang var för att hon lättare skulle kunna passera de trånga kanalerna och slussarna.
Med undantag för skovelhjulen som var av järn, var hon byggd av trä. Hon var 26,5 m lång och 6,4 m bred och hade ett djupgående på 2,6 m. Nordevall var ett kombinerat last och fraktfartyg. Eftersom järnvägarna ännu inte byggts fyllde hjulångarna en mycket viktig funktion.
1856 gick hon på grund och sjönk några dagar senare, dock räddades alla passagerna och hela lasten.
1980 återfanns vraket. Det var nästan intakt. Det finns inga båtar av Nordevalls typ bevarade. En bärgning hade varit relativt billig. Men konserveringen hade blivit otroligt dyr. Man håller därför istället på med att bygga en kopia av Nordevall, som ska transportera turister.

YNGVE FREY

Byggd 1821. Längd: 26,5 m, bredd: 5,7 m, djupgående: 1,9 m. 22 hästkrafter.
Denna tidiga ångbåt är en av den svenska litteraturens mest kända farkoster. Det var ombord på Yngve Frey som Sara Videbeck i Carl Jonas Love Almqvists roman "Det går an" förklarade för sergeanten Albert att hon ville leva i ett (vad vi idag skulle kalla) samboförhållande på lika villkor.

CALEDONIA

1815 byggdes i Skottland den 110 fot ( ca 37 m) långa hjulångaren Caledonia. Efter några års seglatser på Rhen såldes hon till Danmark 1819. Nu fick Københavnarna en fast ångbåtsförbindelse med Kiel. Varje tisdag avseglade hon från Langebro. Resan tog 27 timmar och hon kunde ta 110 passagerare.

STOCKHOLMSHÄXAN (The Witch of Stockholm)

1804 kom engelsmannen Samuel Owen till Sverige för att installera några engelska watt-ångmaskiner. Han kom att stanna kvar och började 1815 experimentera med fartygsångmaskiner. 1816 byggde han om en storbåt och satte in en 4 hp ångmaskin och en propeller som liknade en väderkvarnsvinge. Den lilla båten fick namnet The Witch of Stockholm (Stockholmshäxan). Detta var 20 år före Francis Smiths och John Ericssons propellrar! Han lilla båt kom att bli Sveriges första ångbåt. Maskinen var dock för svag. Han byggde ytterligare några misslyckade ångbåtar, med skovelhjul. En av hans första lyckade konstruktioner var Yngve Frey som beskrivs ovan. Samuel Owen blev blev den svenska ångbåtstrafikens fader.

E-mail Hem Back

Litteratur och länkar
Litterature and links

Ångare 1

Ångare 2

English summary:
Steam vessels 3

PER BRAHE 1857.Machine: 70 hp. L 106 f, B 22 f. Built as a cargo and passenger steamer for the lake Vättern and Göta Canal. Rebuilt several times. Sunk 1918 due to storm and to much cargo on deck. All on bord drowned, among them one of Swedens still most loved painter: John Bauer. Salvaged av few years later and sold to Åland Islands (Finland) under the name Åland II. Sold to scuttling 1959.

UMEÅ: Built in 1855. 44 m long, beam 6,6 m, propeller and scooner rig. A typical cargo and passenger steamer for the swedish coast. 1856 it went on ground twice during a snow storm. 15 managed to row with one of the two life boats to a desert island. They were saved 3 days later after having suffered 18 C cold weather. But 20 other died. The ship had to much cargo on the deck, this was maybe another reason why she sunk.

ERIK NORDEVALL 1837: A "fiddle steamer" with a narrow waist for the wheels, typical for many steamers at that time. Used for cargo and passenger transport. Sunk in 1856 and was re discovered in 1980. Salvage and conservation of this almost intact ship wreck would be too expensive. A full scale replica is therefore built today!

YNGVE FREY 1821: This passenger steamer is known from the swedish writer Carl Jonas Love Almqvists novel "Det går an" (one of the first swedish novels that agitated for womens right to rule their own life).

CALEDONIA. Built in Scotland 1815. L: 110 f. (37 m), packet steamer. 110 passengers. From 1819 sailed Copenhagen - Kiel.

STOCKHOLMSHÄXAN (The Witch of Stockholm). 1816 the English immigrant Samuel Owen became the man who introduced the steam boat in Sweden. He had rebuilt a storbåt (a sailing vessel used by the peasants in the Stockholm archipelago), and installed a little 4 hp steam engine and a windmill looking propeller (This was 20 years before Francis Smiths and John Ericssons propellers!). He named the little boat The Witch of Stockholm ("Stockholmshäxan in swedish). The engine was too weak and and later he made other experiments with stronger engines and tradittional paddles. One of his later and successful steamboats was Yngve Frey (see above!).