SIMRISHAMN

Hällristningsfältet Horsahallen utanför Simrishamn med sina kända
bilder av skepp och yxbärare från bronsåldern (för ungefär tre tusen år
sedan).

Namnet Simris kan betyda källsprång eller vattensjuk mark. I Heimskringla kallas samhället Svimr-aros (=översvämmad flodmynning). Simrishamn var för Tumathorp vad Pireus var för Aten: en viktig hamnstad, och förbindelselänk till Bornholm.

Koret till S:t. Nicolai var på 1100-talet ett fiskarkapell som
utvidgades med ett långhus (den del där församlingen sitter) på
1200-talet och sist kom torn och vapenhus på 1500-talet.
Putsen knackades bort på 1950-talet, så att man kan se de granna
kvartsit-stenarna. Sankt Nicolai (samma som amerikanska jultomten Santa Claus!) var sjöfararnas helgon.

Under medeltiden blev Simrishamn viktig för sin sillexport och förbindelsen till Bornholm. Efter svenskarnas erövring av Skåne förföll staden till att bli ett litet samhälle. Staden blomstrade på nytt under 1800-talet med en av Sveriges största fartygsflottor. Efter första världskriget blev staden centrum för den uppblomstrande turismen på Österlen. Ännu domineras staden av sin hamn och fiskeflotta. 30% av Sveriges torsk-kvot lossas i Fiskehamnen. De övriga två hamnarna är Handelshamnen och Småbåtshamnen.
Gösta Werner var Simrishamns mest kände målare. Hans bilder var ofta målade på segelduk och hade ibland stora schablonmålade texter.
Hällristningsfältet Horsahallen utanför Simrishamn med sina kända bilder av skepp och yxbärare från bronsåldern (för ungefär tre tusen år sedan). Det finns flera andra hällristningsområden runt Simrishamn.
För turister är väl staden mest känd för att vara en mysig liten stad mitt i turistparadiset Österlen.