FEMTONHUNDRATALETS SKEPP




Bilden ovan visar en typisk karrack från början av 1500-talet: Det höga akterkastellet och den ännu högre backen, äntringsnäten över däcken, de fyra masterna, krokarna (eller knivarna) på storråns och fockråns nockar (som användes för att riva sönder fiendens rigg), äntringsdraggen under bogsprötsnocken, och de många små kanonerna (varav flera pekar in mot övre däck, för att kunna beskjuta fienden som lyckats äntra skeppet).

Det engelska skeppet Mary Rose, som sjönk 1545 var en karrack med högt förkastell (back) och högt akterkastell. De höga kastellen var till för att försvåra äntring och för att man lättare skulle kunna skjuta på fienden. På det övre däck (mellan för och akterkastellen) stod lättare kanoner och (i Mary Roses fall), luckor av tunnare trä som kunde tas av, så att man kunde få skyttegluggar för pilbågsskyttarna. Över övre däck fanns ett hårt spänt nät, som dels skulle förhindra att nerskjutna riggdetaljer skulle skada besättning, dels försvåra äntring. Just detta nät blev en fälla för Mary Roses besättning då hon sjönk. Nätet hindrade inte bara fientligt äntringsmanskap, det hindrade också Mary Roses besättning från att rädda sig. Dylika äntringsnät kunde även finnas över för och akterkastellen.
Mary Rose hade, liksom många andra stridskarracker denna rigg: Bogspröt med blinda, fockmast med två råsegel, stormast med två råsegel, mesanmast med två latinsegel och en fjärde mast; bonaventura, med ett eller två latinsegel. Masterna var fram till andra hälften av århundradet i ett stycke.
Bilden nedan visar Mary Roses skrov och en interör från övre däck.




Bilden nedan, har jag gjort efter ett stick från 1565. Denna stridskarrack har stora likheter med den äldre Mary Rose.
Alla relingar är klädda med skanskläde (vackert målade eller vävda tygstycken). Genom övre däcks skanskläde stycker fyra kanoner ut. Här var nog skanskklädets baksidor förstärkta med tågvirke, så att det kunde skydda mot musköt och pilskott. Den funktionen kunde skansklädet fylla på skepp hundra år senare.
Vill du se den bilden större, klicka HÄR.




Stora Kravelen

Stora Kravelen var Gustav Vasas paradskepp, en stor stridskarrack. Det finns inga bilder av skeppet, men utifrån ett brev vet man flera av skeppets mått och utifrån det har man kunnat göra en grov ritning av skeppet.
Bilden nedan visar skeppets proportioner och vissa mått.




A) 130 fot under kölen. B) 174 fot är längden mitt i skeppet. c) "Aktra kampanien" (=bovenhyttdäck) är 34 fot lång. D) Mellanskeppet (=hyttdäck) 47 fot. E) 58 fot förskeppet (=övre däck). Förliga kompanien (=back, backdäck) 40 fot. G) Längden "ovan i skeppet" 179 fot. H) Akterns höjd: 9 famnar och 27 alnar. I) Djupgående: 11 alnar. L) Stor-råns längd 102 fot. M) Fock-råns längd 74 fot. N) Rodret är 34 fot högt.
En svensk fot är 29,7 cm, en danzigfot är 28,8 cm. Vilken fot som avses är okänt (På Vasen/Vasa som byggdes 100 år senare har man påträffat en holländsk och en svensk tumstock, så måttförbistringen höll isig!). Gustav Vasa hade problem med att för och akterkastellens stora höjd innebar försämrade seglingsegenskaper. Det var ett vanligt problem på karrackernas tid.
På bilden nedan har jag med lite fantasi försökt ge en uppfattning om hur Stora Kravelen kunde ha sett ut.




Elefanten 1554

Under femtonhundratalets första årtionenden blev jätteskepp populära. Gustav Vasa lät bygga Stora Kravelen. Mot slutet av sin levnad, 1554 lät han bygga ett annat jätteskepp: Elefanten. Elefanten hade ett sjuttiotal kanoner, från tunga kanoner till små mickhakar. Skeppets längd över stäv har beräknats till 44 meter och på akterspegeln var en stor elefant målad.
Hon kom att delta i strider 1563 0ch 1564. Under en reparation 1564 sjönk Elefanten nära Kalmar. Året därpå byggde man stenbryggor runt skeppet, att ha som underlag för gångspel som man med vilka man tänkte hissa upp skeppet.
1933-39 genomfördes en av de första vetenskapliga marinarkeologiska undersökningarna i vårt land av vraket. Delar av akterpartiet bärgades tillsamman med ett gångspel av capstan-typ och delar av en länspump. Nästan hela skeppet var byggt av ek. Av skriftliga källor att döma var skeppet av traditionell modell med såväl för som akterkastell.




Då skeppet även kallades "Stora Kravelen Elefanten", förväxlas det ibland med Stora Kravelen. Som mest hade skeppet 75 kanoner (de flesta av liten kaliber). / 1564 blev ett ännu större skepp byggt: Mars (Makalös), som lär ha varit vitmålat, haft 107 kanoner (de allra flesta av liten kaliber)och varit på 700 läster (mot Elefantens 400)./
Bilden nedan visar en del av ett spant ungefär 9 meter från akterspegeln. Bordläggningen var fastsatt med trädymlingar, medan berghulten (femhörniga i genomskärning) var fastsatta med järnbultar.





Bilden nedan visar hur spanten (b) hålls samman av klossar (a) som ligger rakt under bordläggningens (c) nåt. Dels underlättar dessa klossar vid drivningen, dels stöttar de långskepps (på senare tiders skepp satt spanten tätt intill varandra). Observera även spantens enkla laskar som endast hölls samman av att bordläggningens dymlingar gick in i spanten.







Stor galleon 1585

Nedan har jag avbildat en stor svensk galleon som jag gjort efter en akvarell från 1585. Vill du se den bilden större, klicka HÄR.







"Ringaren"

Skeppsvraket som går under arbetsnamnet Ringaren ligger med skrovsidorna utfallna och bara kölen, rodret och delar av stävtimret står på ursprunglig plats. Det finns inga skriftliga källor om skeppets namn eller ursprung. Trots det har det gått att få en god bild av hur skeppet kan ha sett ut, var det har varit och vart det var på väg. Genom dendrodatering tror man att skeppet byggdes på 1530-talet och sjönk på 1550-talet.
Fynden av bl.a. salttunnor, spannmål, knappar, beslag, olika sorters nötter och körsbär; visar att skeppet varit ett handelsfartyg. Besättningen (eller passagerarna) åt fisk, kött (både vilt och tamt) och fågel. Färden hade gått från Marienburg-trakten, sedan till Danzig, Gartz (söder om Stettin), Rostock, därefter möjligen Visby och därefter satt kurs mot Stockholm (möjligen visa Västervik eller Söderköping), men förlist vid Stora Askö norr om Västervik.

Skeppet var spetsgattat, rakstävat och byggt av ek. Det var klinkbyggt upp till vattenlinjen och ovan vattenlinjen kravellbyggt.
De fyrkanter som sticker ut längs skrovsidan på bilden nedan, är ändarna på däcksbalkar som går igenom bordläggningen. De fastbultade "fendrarna" midskepps skyddade skrovet mot kajernas nötning och bidrog säkert också till att förstärka skrovet.
Skrovet hade tre master och bogspröt. Seglen var: Mesansegel, Storsegel, Focksegel. Kanske förde hon även (som jag ritat på bilden) stormärssegel och blinda.





Mesanmasten var helt bevarad. I masttoppen fanns ett hål för ett skivhjul (blockhus) och ovanpå masttoppen fanns spår som visade att vanten troligen dragits över masstoppen. (Se bild nedan.) Detta är okänt från andra vrak och bilder. Det vanliga är att man har en ögla på vantet och lägger babords och styrbords vant växelvis över varandra nedanför masttoppen. Vetenskapligt utförda modellförsök visar att Ringaren var en god seglare.




För- och akterkastellens utseende baseras huvudsakligen på gissningar. Ett 3,7 meter långt böjt trästycke som avslutas med ett skulpterat huvud, kan vara galjonen eller en konstruktionsdel av galjon (t.ex. galjonsregel eller galjonsfigur). Men från "Ringarens" tid finns inga avbildningar av en sådan typ av galjon.




Ringarens mått:

Ursprunglig längd över stäv ca. 33,5 m.
Kölens längd 17,9m
Ursprunglig bredd 8 m.
Djupgående ca. 3 m.

# # # #





Bild ovan: Så här tror jag att det danska skeppet Fortuna 1565, kan ha sett ut.


LÄSTIPS:

Ett gediget standardverk (bla. Stora Kravelen och Elefanten:
# Red. Otto Lybeck: Svenska flottans historia, band 1 (1942).
Liknande fakta även i:
# Red. Gustaf Halldin: Svensk skeppsbyggeri (1963).
En nogrann utredning kring ett sjunket litet handelsfartyg:
# Nils Svenwall: Ett 1500-talsfartyg med arbetsnamnet Ringaren (1964)
Bra avsnitt om 1500-talets skepp i:
#Frank Howard: Sailing ships of war 1400 - 1860 (1979, 1987).
Landström spökar igen:
# Björn Landström: Skeppet (1961).
En briljant och vackert illustrerad fartygshistoria utifrån arkeologiska fynd:
# Johan Rönnby, Jonathan Adams: Östersjöns sjunkna skepp (1994).
Samma författare analyserar ett kravelvrak och Gustav Vasas tid:
# Johan Rönnby, Jonathan Adams: Furstens fartyg (1996).
Två bra böcker om Mary Rose:
# Alexander McKee: How we found the Mary Rose (1982).
# Margaret Rule: The Mary Rose (1986).
En bra bok om små och stora skutor i Danmark och Skåneland är:
#Ole Mortensøn: Renæssancens Fartøjer - sejlads og søfart i Danmark 1550-1650 (Langelands Museum 1995).

LÄNKAR:

Stora bilder
1500-tallets krigsskiper i Norden.
Mary Rose
Kravelen.
Mary Rose
Mary Rose.

Galeon
Kravelvrak, Gustav Vasas tid
Mukranvraket 1565
Mary Rose`s hemsida
Mary Roses utrustning 1514
The Swan 1641
Henry Grace a Dieu
The Regent
Medeltidens skepp


E-mail     Hem    Back