REGALSKEPPET VASEN 1627-1628Varför bör namnet stavas VASEN?På 1600-talet stavades "Vasas" namn på ca 30 olika sätt. Med ett undantag, stavades namnet i bestämd form singularis.Skeppet fick sitt namn efter den sädeskärve (= vase) som symboliserade Vasaätten. Med modern stavning blir följaktligen stavningen "Vasen". Senare "vasaskepp" fick sina namn stavade i obestämd form, t.ex. Vasa från 1778. Till skillnad mot Vasen (1628) hade "Vasa 1778" fått sitt namn efter Vasaätten (inte efter vasen, ättens symbol). V istället för w är praxis i modern stavning, jfr. m. att alla "Carlar" i vår kungalängd stavas "Karl" i moderna böcker, trots att vår kung envisas med att kalla sig Carl! Däremot är det korrekt att skriva the VASA 1628, därför att det engelska "the" fyller samma funktion som ändelsen "-en" på svenska. I engelska böcker stavas regalskeppet Kronans namn helt korrekt "The Krona" resp. "The Crown". Vasen 1628 kallades stundom för Ny-Vasen eller Stor-Vasen, för att inte förväxlas med ett regalskepp med samma namn som sjönk några år innan.
Stockholm.Stockholm var 1628 ännu en liten medeltidsstad, med träkåkar längs med Norr- och Södermalms backiga stigar. Det var bara i nuv. Gamla Stan som stenhusen dominerade. Här fanns slottet Tre Kronor och här bodde de rikare borgarna och vid Skeppsbron hade köpmännen sina hus och förråd. Vid Skeppsbrons kajer ligger fartygen med last från skärgården eller ända från Spanien. På Norrmalm bodde folk med anknytning till armén, flottan och slottet; soldater, sjömän, varvsarbetare, änkor och förståss även horor och tiggare. Här fanns även ett kanongjuteri. Som i alla svenska städer på den tiden fanns häststar, kor och svin. Trångboddheten, fattigdomen och den dåliga hygienen gav fritt spelrum åt sjukdomar.Bilden till höger visar Stockholm på Vasens tid. Röd prick markerar platsen där Vasen byggdes. Prickad blå linje = Vasen varpas från Slottet ner till Tranbodarne vid nuvarande Katarinahissen. Heldragen blå linje = Sträckan Vasen seglar innan hon sjunker nära Beckholmen (vid blått X). Varvet.Skeppsgården, flottans varv, låg på nuv. Blasieholmen som på den tiden var två öar. På den större ön låg stapelbäddarna och de många verkstäderna. Skeppsgården hyrdes vid denna tid ut till en skeppsbyggmästare, som skulle bygga och underhålla flottans skepp och båtar.Skeppsbyggmästaren Henrik Hybertsson var holländare och hans bäst betalda och skickligaste båtbyggare var holländare.1625 beställde kungen ett regalskepp som skulle få namnet Vasen.Bilden ovan visar Varvet. Norr är till vänster. Vill du veta mer? Klicka här! Med hjälp av mallar valde timmermännen ut lämpliga ekar i Sörmland. Krokvuxna träd var bra till böjda delar, som spant och knän, medan raka träd var lämpliga till balkar och bordläggningsplankor. Nästan tusen kubikmeter trä skulle förvandlas till ett fartygsskrov. Man hade inga fartygsritningar till hjälp. Istället använde man "bestick". Bestick var tabeller med de viktigaste skrov-delarnas mått. Så man byggde skepp på ungefär samma sätt som när man lagar mat efter ett skrivet recept! Bilden ovan: Man har just rest nollspantet. I de många verkstäderna rådde febril verksamhet. Allt ifrån små spik till jättelika ankare skulle smidas, segelmakare skulle sy 1300 kvadratmeter segel, de skickligaste konstnärerna skulle snida de 700 skulpturerna, blockmakare skulle tillverka hundratals block till riggen, hjulmakare skulle tillverka kanonlavetternas hjul...När skeppet sjösatts reste man masterna och riggade skeppet. Man utförde en del snickerier och spikade fast de många målade och förgyllda skulpturerna på fören och aktern.
Nedan: Målade kopior av Vasens skulpturer
Vasen.Våren 1628 var skeppet klart och låg nedanför slottet för att utrustas, med bl.a. 64 mer än tonstunga bronskanoner. Nu lät flottans chef, viceamiral Klas Flemming utföra några prover för att bedöma skeppets stabilitet. Proverna fick avbrytas, för Vasen höll nämligen på att välta. Det var allvarligt, men man valde att blunda. Man kunde ju inte gärna skrota ett dyrt nybyggt skepp! Manskapet inrättade sig ombord. Sjömännen fick en omgång kläder, som de sov och arbetade i. Man sov direkt på däcksplankorna mellan kanonerna, på höstarna var det kallt och fuktigt och få hade råd med en filt.Befälen som bodde i kajutan hade det bättre: De sov i fållbänkar, drack bättre öl och åt på tallrikar av tenn och lergods. Men maten var den samma för alla ombord: salt och torkad fisk och kött, full med maskar och halvrutten, välling, hårt bröd och ärtsoppa. Söndagen den 10 augusti på eftermiddagen, efter en gudstjänst i Storkyrkan, lossar man förtöjningarna och Vasens första färd kan börja. Med ombord, förutom sjömännen och befälen är också anhöriga till sjömännen. De sistnämnda får följa med till Älvsnabben där soldaterna ska gå ombord. Men så långt kommer man inte. Med hjälp av ankarna varpar man sig längs med Skeppsbron ner till Tranbodarna (vid nuvarande Katarinahissen). Här sätts fyra av de tio seglen.
Vinden är svag, inte mer än en bris. I lä av Södra Bergen går seglatsen långsamt.Men Vasen kränger oroväckande trots att vinden knappt ger styrfart. I höjd med Tegelviken får vinden lite större spelrum, Vasen kränger en sista gång och sjunker vid Beckholmen. De flesta räddar sig ombord på de många båtar som snabbt kommer till undsättning eller lyckas ta sig i land. Precis som efter vår tids Estoniakatastrof utreder man olyckan. Skeppsbyggmästare Henrik Hybertsson är död och alla andra skyller på de som står över dem. Viceamiral Flemming godkände skeppet, trots att han kände till hennes brister. Men man kan inte sätta fast en så högt uppsatt person och vän till kungen. Dessutom hade kungen från början godkänt Vasens mått och han kan ju inte heller bli dömd för olyckan! Av allt att döma väljer man att inte döma någon syndabock och det hela rinner ut i sanden. Bilderna ovan: Vasens jungfrufärd 1628 och dykarklockan i arbete på Vasen i mitten av 1600-talet. Bärgning.I mitten av 1600-talet lyckas man med hjälp av en dykarklocka få upp 61 av Vasens 64 kanoner! Dykarklockan såg ut som en kyrkklocka av bly, med en platta under. Här stod dykaren med överkroppen inne i "klockan". När dykarklockan sänktes ner i vattnet bildades av trycket en luftficka inne i klockan, så att dykaren kunde andas. Med hjälp av olika stångförsedda redskap lyckas han bryta upp Vasens däck och få fram kanonerna. Sedan glöms Vasen bort i nästan tre hundra år. I början av 1900-talet hittas vraket av en köpman som tänkt spränga det i luften för att komma åt den dyrbara "svarteken". Samme köpmän ägnar sig åt att spränga andra vrak i luften ute i skärgården, där en ung grabb vid namn Anders Franzén tillbringar somrarna. Som vuxen beslutar han sig för att leta rätt på alla historiskt värdefulla skeppsvrak, inte för att spränga dem, utan för att undersöka dem. Vasen, som åter hunnit glömmas bort, är rena artontaggaren för honom.Med hjälp av historiska studier och ett egenhändigt tillverkat propplod finner han Vasen 1956. Han börjar samarbeta med en erfaren dykare, Per Edvin Fälting. Med lite intrigerande lyckas de få myndigheterna att inse värdet av att bärga Vasen. Marinen där Fälting är anställd som dykarbas, ställer upp med dykare. Med hjälp av "zetterström-munstycke", som sprutar vatten under högt tryck och " mammutpump", en sorts jättelik dammsugare, gör dykarna tunnlar under Vasens skrov. Det är ett livsfarligt arbete. Genom tunnlarna drar de sedan grova vajrar som fästs vid två pontoner ovanför Vasen. Man fyller pontonerna med vatten, drar åt vajrarna och när man sedan släpper ut vattnet och pontonerna stiger, följer Vasen med. Man flyttar pontonerna med Vasen hängande under, till grundare vatten och gör om proceduren. På så vis lyfts Vasen i etapper. 1961 bryter Vasen vattenytan och nödtorftigt reparerad och med länspumpar igång flyter Vasen på egen köl ( ! ) in i Beckholmsdockan. Här placeras hon på en ponton. Ovanpå pontonen och Vasen byggs ett skjul som ska skydda Vasen under konserverings och restaureringsarbetet och samtidigt ge allmänheten möjlighet att se Vasen. Det är inte mycket man ser. Alla Vasens överbyggnader och akterspegeln med alla skulpturerna har lossnat under åren på Strömmens botten, men det mesta återfinns och sätts på sina ursprungliga platser. Idag.1990 står det nya Vasamuseet färdigt. Med sina kraftiga färger och vanvettiga
vinklar är det en fantastisk byggnad som står i bjärt kontrast till det
år 1998 färdiga Moderna Museet mittemot. Inuti är nya Vasamuseet en fantastisk
upplevelse med stora ytor och lättöverskådliga utställningar.
Vasen i siffror:Längd inklusive bogspröt: 69 m.Längd inklusive galjon: 61 m. Längd över stäv: 47,5 m. Största bredd: 11,7 m. Djupgående: 4,8 m. Deplacement: 1200 ton. Stormastens höjd: 52,5 m. De 10 seglens sammanlagda yta:1275 kvadratmeter.(Av dessa segel är 6 bevarade.) Bestyckning: Troligen 64 kanoner, varav 48 var 24-pundare. Besättning: Ca. 145 sjöfolk och 300 soldater. (Soldaterna var ej ombord vid förlisningen.) LÄS:
Söt och lätt absurd sagobok om ett svinaktigt
äventyr: LÄNKAR:
English Summary:(Some of the links above are in English)VASA (Wasa, Vasen) 1628STOCKHOLM 1628 was still a small medieval town with only 10.000 inhabitants
of wich most lived in wooden houses. On the island Blasieholmen (today
the penninsula where the National Museum is situated) , was Vasa built.
The master shipwright was a Dutchman and so were the best paid shipbuilders.
The ship was covered with nearly thousand wooden sculptures and ornaments,
painted with bright colours. Latest news: During the many centuries under water, Vasa absorbed sulphur.
Now, this sulphur has become sulphuric acid, that break down Vasas wood.
Scientists try to find a way to stop this destruction of Vasa. Englands
"Vasa", Mary Rose has got the same serious problem.
|