REGALSKEPPET VASEN 1627-1628

På 1600-talet stavades "Vasas" namn på ca 30 olika sätt. Med ett undantag, stavades namnet i bestämd form singularis.Skeppet fick sitt namn efter den sädeskärve (= vase) som symboliserade Vasaätten. Med modern stavning blir följaktligen stavningen "Vasen". Senare "vasaskepp" fick sina namn stavade i obestämd form, t.ex. Vasa från 1778. Till skillnad mot Vasen (1628) hade "Vasa 1778" fått sitt namn efter Vasaätten (inte efter vasen, ättens symbol). V istället för w är praxis i modern stavning, jfr. m. att alla "Carlar" i vår kungalängd stavas "Karl" i moderna böcker, trots att vår kung envisas med att kalla sig Carl! Däremot är det korrekt att skriva the VASA 1628, därför att det engelska "the" fyller samma funktion som ändelsen "-en" på svenska. I engelska böcker stavas regalskeppet Kronans namn helt korrekt "The Krona" resp. "The Crown". Vasen 1628 kallades stundom för Ny-Vasen eller Stor-Vasen, för att inte förväxlas med ett regalskepp med samma namn som sjönk några år innan.

Stockholm.

Varvet.

Bilden ovan visar Varvet. Norr är till vänster.
Vill du veta mer? Klicka här!

Bilden ovan: Man har just rest nollspantet.

Vasen.

Våren 1628 var skeppet klart och låg nedanför slottet för att utrustas, med bl.a. 64 mer än tonstunga bronskanoner. Nu lät flottans chef, viceamiral Klas Flemming utföra några prover för att bedöma skeppets stabilitet. Proverna fick avbrytas, för Vasen höll nämligen på att välta. Det var allvarligt, men man valde att blunda. Man kunde ju inte gärna skrota ett dyrt nybyggt skepp! Manskapet inrättade sig ombord. Sjömännen fick en omgång kläder, som de sov och arbetade i. Man sov direkt på däcksplankorna mellan kanonerna, på höstarna var det kallt och fuktigt och få hade råd med en filt.Befälen som bodde i kajutan hade det bättre: De sov i fållbänkar, drack bättre öl och åt på tallrikar av tenn och lergods. Men maten var den samma för alla ombord: salt och torkad fisk och kött, full med maskar och halvrutten, välling, hårt bröd och ärtsoppa.

Söndagen den 10 augusti på eftermiddagen, efter en gudstjänst i Storkyrkan, lossar man förtöjningarna och Vasens första färd kan börja. Med ombord, förutom sjömännen och befälen är också anhöriga till sjömännen. De sistnämnda får följa med till Älvsnabben där soldaterna ska gå ombord. Men så långt kommer man inte. Med hjälp av ankarna varpar man sig längs med Skeppsbron ner till Tranbodarna (vid nuvarande Katarinahissen). Här sätts fyra av de tio seglen.

Vinden är svag, inte mer än en bris. I lä av Södra Bergen går seglatsen långsamt.Men Vasen kränger oroväckande trots att vinden knappt ger styrfart. I höjd med Tegelviken får vinden lite större spelrum, Vasen kränger en sista gång och sjunker vid Beckholmen. De flesta räddar sig ombord på de många båtar som snabbt kommer till undsättning eller lyckas ta sig i land. Precis som efter vår tids Estoniakatastrof utreder man olyckan. Skeppsbyggmästare Henrik Hybertsson är död och alla andra skyller på de som står över dem. Viceamiral Flemming godkände skeppet, trots att han kände till hennes brister. Men man kan inte sätta fast en så högt uppsatt person och vän till kungen. Dessutom hade kungen från början godkänt Vasens mått och han kan ju inte heller bli dömd för olyckan! Av allt att döma väljer man att inte döma någon syndabock och det hela rinner  ut i sanden.

Bilderna ovan: Vasens jungfrufärd 1628 och dykarklockan i arbete på Vasen i mitten av 1600-talet.

Bärgning.

I mitten av 1600-talet lyckas man med hjälp av en dykarklocka få upp 61 av Vasens 64 kanoner! Dykarklockan såg ut som en kyrkklocka av bly, med en platta under. Här stod dykaren med överkroppen inne i "klockan". När dykarklockan sänktes ner i vattnet bildades av trycket en luftficka inne i klockan, så att dykaren kunde andas. Med hjälp av olika stångförsedda redskap lyckas han bryta upp Vasens däck och få fram kanonerna.

Sedan glöms Vasen bort i nästan tre hundra år. I början av 1900-talet hittas vraket av en köpman som tänkt spränga det i luften för att komma åt den dyrbara "svarteken". Samme köpmän ägnar sig åt att spränga andra vrak i luften ute i skärgården, där en ung grabb vid namn Anders Franzén tillbringar somrarna. Som vuxen beslutar han sig för att leta rätt på alla historiskt värdefulla skeppsvrak, inte för att spränga dem, utan för att undersöka dem. Vasen, som åter hunnit glömmas bort, är rena artontaggaren för honom.Med hjälp av historiska studier och ett egenhändigt tillverkat propplod finner han Vasen 1956.

Han börjar samarbeta med en erfaren dykare, Per Edvin Fälting. Med lite intrigerande lyckas de få myndigheterna att inse värdet av att bärga Vasen. Marinen där Fälting är anställd som dykarbas, ställer upp med dykare. Med hjälp av "zetterström-munstycke", som sprutar vatten under högt tryck och " mammutpump", en sorts jättelik dammsugare, gör dykarna tunnlar under Vasens skrov. Det är ett livsfarligt arbete. Genom tunnlarna drar de sedan grova vajrar som fästs vid två pontoner ovanför Vasen. Man fyller pontonerna med vatten, drar åt vajrarna och när man sedan släpper ut vattnet och pontonerna stiger, följer Vasen med. Man flyttar pontonerna med Vasen hängande under, till grundare vatten och gör om proceduren. På så vis lyfts Vasen i etapper. 1961 bryter Vasen vattenytan och nödtorftigt reparerad och med länspumpar igång flyter Vasen på egen köl ( ! ) in i Beckholmsdockan. Här placeras hon på en ponton. Ovanpå pontonen och Vasen byggs ett skjul som ska skydda Vasen under konserverings och restaureringsarbetet och samtidigt ge allmänheten möjlighet att se Vasen. Det är inte mycket man ser. Alla Vasens överbyggnader och akterspegeln med alla skulpturerna har lossnat under åren på Strömmens botten, men det mesta återfinns och sätts på sina ursprungliga platser.

Idag.

1990 står det nya Vasamuseet färdigt. Med sina kraftiga färger och vanvettiga vinklar är det en fantastisk byggnad som står i bjärt kontrast till det år 1998 färdiga Moderna Museet mittemot. Inuti är nya Vasamuseet en fantastisk upplevelse med stora ytor och lättöverskådliga utställningar.
.

Till vänster: Vy mot Vasens akter. Ovan: Nybyggd replik av Vasens minsta skeppsbåt.

2002 hotas Vasens existens på nytt: Under seklerna på sjöbotten, absorberade Vasens skrov mängder av svavel. Detta svavel ombildas till svavelsyra som i sin tur bryter ner Vasens trä.
Samma problem har drabbat bl.a. "Englands Vasaskepp" Mary Rose. Omfattande forskning har påbörjats för att rädda Vasen!

Bok om ämnet: The Vasas´s New Battle Sulphur, Acid and iron Magnus Sandström, Yvonne Fors and Ingmar Persson 125:- Paperback, 80 pp., ill. in colour, ISBN 91-85268-94-1

Vasen i siffror:

LÄS:

EN BOK som innehåller maffiga, läckra foton och bra text om Vasen och inte minst hennes tid, en typisk coffee-table-book som bäst avnjutes med en kopp gott kaffe eller gott the!:
# Erling Matz, Hans Hammarskiöld: I LEJONETS TID Skeppet Vasa & svenskt 1600-tal.
En klassisk barnbok (kan med fördel även läsas av vuxna!) av Barna Hedenhös "pappa":
# Bertil Almqvist: Sagan om Wasa.
Bra startbok för alla åldrar och med "Pettson" Nordqvist på topphumör:
# Mats Wahl (text), Sven Nordqvist (bilder): Nu seglar Vasa! Fantasi och fakta om ett skepp och en tid.

Söt och lätt absurd sagobok om ett svinaktigt äventyr:
# Björn Bergenholtz: VASA-grisen.
Samma år som Vasen bröt vattenytan, skrev dykarbasen Fälting denna milt ironiska bok:
# Per Edvin Fälting: Med Vasa på Strömmens botten.
Vasens anatomi, med Björn Landströms fina ord och bilder (dock har han fått färgerna fel!):
# Björn Landström: Vasan, från början till slutet.
Nya rön om Vasens färger i:
# (Malin Fajersson, Hans Soop, Ulrica Djerw:) Vasa bekänner Färg. Vasamuseets utställningskatalog 7 /with an english summary/ (1999).
# Peter Tångberg: Brokigt som dåtidens konstverk (Forskning och Framsteg 1/95).
En bra bok om folket som byggde Vasen är:
# Carl Olof Cederlund: Folket som byggde Wasa.
Om Vasens rigg, kan du läsa i:
# red: Katarina Schoerner: Det seglande skeppet (Vasamuseet).
En kapten eller sjöman på Vasens eller Victorys tid, hade lärt sig allt i dennna utmärkta bok:
# John Harland (text), Mark Myers (bilder): Seamanship in the age of sail.

LÄNKAR:

Mitt "foto" av Vasen, strax före förlisningen!
Vasamuseet.
Acid wreck Vasa
Bra Vasa-sida.
Batavia 1628, en inte helt lyckad replik av med Vasen samtida fartyg.
Superbra Vasa-sida.
1600-talsskeppet
Vasens sista resa
Vasens varv
Min novell med Vasa-motiv från 1986
Billingboatsmodell: Vasa

E-mail     Hem     Back

English Summary:

VASA (Wasa, Vasen) 1628

STOCKHOLM 1628 was still a small medieval town with only 10.000 inhabitants of wich most lived in wooden houses. On the island Blasieholmen (today the penninsula where the National Museum is situated) , was Vasa built. The master shipwright was a Dutchman and so were the best paid shipbuilders. The ship was covered with nearly thousand wooden sculptures and ornaments, painted with bright colours.
Already in the spring of 1628 the naval chief, admiral Flemming, tested the ships stability and found that the ship would easy capsize. But nothing was done.
10th of August 1628 it was time for her maiden voyage. After sailing only less than one English mile , Vasa capsized and sunk..
Some 30 years later most of Vasas 64 guns (each having a weight of more than a ton) was salvaged by using a primitive diving bell.
In 1956 Vasa was re-discovered by an amateur historian, Anders Franzén. He persuaded the Navy to have their diving education at the old wreck. The divers dug tunnels for large wires under Vasas hull. The wires was attached to water filled pontoons. When the pontoons was emptied,the pontoons with Vasa hanging in the wires raised from the bottom of the sea. (This salvaging method was described already in the 16th century!). After many years of restoration and conservation, Vasa became the only surviving 17th century ship! And one of the best preserved: 95% of the ship is original!
(Only 5-10 % of the much younger English ship Victory, is original!)
Total length (including bowsprit): 69 m.
Sail area (6 of the original sails are preserved!) 1275 m2.
64 guns, most of them 24-pounders (= the cannon ball had a weight of 24 pound).
Crew: Probably: 145 sailors and 300 soldiers (no soldiers were on board when Vasa sunk).

Latest news: During the many centuries under water, Vasa absorbed sulphur. Now, this sulphur has become sulphuric acid, that break down Vasas wood. Scientists try to find a way to stop this destruction of Vasa. Englands "Vasa", Mary Rose has got the same serious problem.