Lite om Lunds Domkyrka.
Mer om domkyrkans historia se här.
Lundagård:

Under medeltiden var domkyrkan helt omgärdad: Mot
väst och syd av stenhus och murar och portar som förband husen ända
ner mot nuvarande Stortorget. Därefter av krenelerade murar, enstaka torn
och små porttorn längs nuvarande Kyrkogatan, upp bakom nuvarande Kungshuset
(Lundagårdshuset) och därefter söderut mot Liberiet (det enda
huset förutom Domkyrkan som står kvar av alla byggnaderna). Bilden
ovan är en visar hur Lundagård kan ha sett ut. från nuvarande
Kyrkogatan i slutet av medeltiden. Ärkebiskopen och hans katedral var väl
skyddade mot fiender! 1584 stod Kungshuset
färdigt som länsmanssresidens och bostad för kungen vid hans besök.
Borgen Lundagård förföll allt mer. På 1600-talet efter den
svenska erövringen blev Kungshuset Lunds först universitetsbyggnad.
På 1700-talet blev Lundagård botanisk trädgård och på
1800-talet revs murarna och staketen runt Lundagård som nu blev offentlig
park. . På 1800-talet byggdes Kungshuset på med ytterligare en våning
och dess tjusiga portal hade framtill till 1800-talet suttit på domkyrkan.
Nedan: Vinterbild av dagens Lundagård.

Förändringar:
Den nuvarande domkyrkan byggdes på 1100-talet.Runt
år 1500 förstärktes murarna med strävpelare. Då ökades
också tornens höjd. Det
är framför allt på tornen som man tydligt ser förändringarna.
På bilden nedan: Från vänster: Före 1769, 1860-talet och
vår tids kyrka.

Från
början liknade nog tornhuvorna dagens, även om tornen var lägre..
Från åtminstone 1500-talet, kanske långt innan, hade de båda
tornen en originell typ av torntoppar: På alla fyra sidor var trappgavlar.
Ovan på det södra tornets topp fanns dessutom en liten klockstapel.1769
fick det norra tornet en tornhuv som mest liknade ett åttakantigt litet
lusthus och 1812 fick även det södra en dylik huv. På 1700-talet
fick långskeppet ett brutet tak (mansardtak). Under andra hälften av
1800-talet river Helgo Zettervall strävpelarna och tornen och några
av valvenoch sätter upp skulpterade orbnament av cement (bl.a. västra
portens infattning). Kort sagt: Men vår tids synsätt: Han förstörde
domkyrkan mer än krig och bränder och annan ödeläggelse gjort
under alla de 700 tidigare åren! Men när vi accepterat detta sorgliga
faktum, kan vi konstatera att Zettervall byggde en ganska snygg domkyrka! Kryptan
och absiden rörde han inte, så där kan man se kyrkans bäst
bevarade delar.
Nedan:
En klassisk vy: Domkyrkan med sin välbevarade absid sedd från Kiliansgatan.
Akvarell av Axel Nelson.

Sankt
Lars.
I Lunds
Stifts vapensköld ingår något som liknar en utegrill. Sankt Laurentius
( Sankt Lars) led år 258 martyrdöden genom att rostas levande på
ett halster. "Grillen" är därför en symbol för domkyrkans
skyddshelgon Sankt Laurentius.
Enligt legenden skall denne Sankt Laurentius ha förmått
jätten Finn, som bodde uppe på Allhelgonabacken att bygga Lunds domkyrka
i utbyte mot sina ögon - ifall han inte lyckades få reda på jättens
namn. Med lite tur lyckades han det. Jätten blev tvärarg och sprang
ner i kryptan, grep tag i en pelare och försökte ruska sönder kyrkan.
Innan han lyckades med det förstenades han (och som synes på fotot
nedan, tydligen även krymte).

Mer av kryptan:


Annat:
Lunds domkyrkas berömda medeltida astronomiska ur
byggdes på 1920-talet efter medeltida förebilder. Av det ursprungliga
uret återstår bara några få kugghjul, varav enstaka lär
finnas i uret medan andra finns på Domkyrkomuseet. Så ur historisk
synpunkt saknar uret större värde, men snyggt är det.
Vad som däremot är äkta, är de fina
medeltida korstolarna av ek. Bilden nedan visar en detalj.

Den vackra södra portalen.

Tvillingkyrkan:
I Viborg i Danmark finns en domkyrka som är förvillande
lik Lunds Domkyrka. Skälet är detta: Viborgs domkyrka var tillsammans
med den i Ribe och Lunds domkyrka de enda bevarade romanska domkyrkorna i Norden.
En brand på 1700-talet skadade Viborgs domkyrka. Den reaparerades, men då
valven hotade att störta in beslöt man 1860 att riva hela kyrkan. Den
nya stod klar 1876. Om Zettervall sneglat på sin danska kollega, eller om
de helt enkelt inspirerats av samma romanska kyrkor på kontinenten, vet
jag inte. Men resultatet blev att Viborgs och Lunds domkyrkor har nästan
identiska torn, i äkta fusk-romansk stil!
|
Lunds domkyrka har som så många
andra medeltidsminnen drabbats av en rätt hänsynslös restaurering,
ledd först av C. G. Brunius, sedan af H. Zettervall (1861-1881). I så
väl det yttre som det inre, har det ursprungliga förvanskats af en nästan
militärisk uniformitet. De nämnda sexdelade hvalfven, den originella
"törnekronan" kring absiden ha fått försvinna.
Citat ur August Hahr: Arkitekturens Historia
(1902)
|
|