Maktcentrum
När Sven Tveskägg i slutet av 900-talet lät anlägga Lund, var Danmark ännu ett löst sammanhängande rike med starka lokala hövdingar. Med Lund ville han stärka den kungliga makten över Skåne. Tidigt anlades ett myntverk och en kungsgård för att ytterligare befästa den kungliga makten. Hantverkare av alla slag och köpmän (som i allmänhet också var bönder) slog sig ner i Lund. Till husen hörde även stallbyggnader för kreatur och hästar. Man höll sig med höns och de små svinen bökade på stadens gator. Mer eller mindre förvilödade hundar nafsade i häst och andra djurkadaver som låg och ruttnade på gatorna. Alla kadaver, avföring från de många djuren och från mänskor, utkastat skräp och andra lämningar, gjorde att gatorna och gränderna ofta var svåra att ta sig fram på. Denna bondby-prägel skulle staden ha ända in på 1800-talet. På morgnarna drev borgarna sina kreatur genom staden ut på betesmarkerna utanför staden och på kvällarna drevs de in i staden för att stå i stall över natten. Marken var sank, något som man vid Stortorget försökte åtgärda med den tidens vägbeläggning: Träbryggor som täckte hela torgets yta, senare kullersten. Små bäckar rann i genom staden och här och var fanns små dammar.
Husen
Den första husen var gjorda av lera som klinats på vidjor inflätade mellan stolpar. De var korsvirkeshusens föregångare och liknande hustyper har funnits sedan stenåldern. De äldsta husen var av långhus-typ, men vid 1000-talets början krympte de till 6-8 meters längd. Vid århundradets slut ersattes de av resvirkeshus vars stolpar först stod direkt i marken, men för att minska förruttnelse placerades timret senare på syllar. Från 1200-talets slut till 1800-talet kom korsvirkeshusen att dominera. De flesta var låga envåningshus med halmtak. Kravet på bättre brandskydd ledde till att husen fick tegeltak i slutet av 1700-talet. På 1100-talet ersattes stavkyrkorna med stenkyrkor.
Till vänster: Långhus från vikikingatidens slut och två hus med lerklinade väggar. Till höger; Resvirkeshus. I bakgrunden syns en stavkyrka.
Staden anlades på en ås där en nord-sydlig väg och en östvästlig väg (mellan Lomma och Dalby) korsades. I Uppåkra hade då sedan länge funnits mäktig hövdingar, vars inflytande plötsligt minskade vid tiden för Lunds tillblivelse. Även den mäktiga kyrkan ville genom Lund stärka sitt grepp över den ännu inte helt kristnade befolkningen. Vid den här tiden omfattade det danska väldet, förutom själva Danmark och Skåneland, även Norge, Island, Grönland och större delen av dagens England.
Kyrkan
1060 fick Lund sin första biskop. Kyrkan kom att äga 80% av all mark inom staden. Under medeltiden kom Lund att inhysa hela 27 kyrkor, varav endast domkyrkan och Sankt Petri ännu står kvar. Snart fick Lund en ärkebiskop vars stift omfattade hela vår tid Norden + Grönland.. På 1000-talet byggdes den första domkyrkan av sten (möjligen föregången av en träkyrka). På 1100-talet byggde man en nyare (den nuvarande) domkyrka runt den gamla domkyrkan. På 1100-talet var Lund med sina 3000-4000 invånare Nordens största stad. 1134 byggdes den 3,7 km långa och 2,5 m höga stadsvallen; ett arbete som måste ha krävt en väldig mängd arbetare. Ännu i början av 1800-talet var en stor del av området innanför vallarna obebyggt. Det går än idag att tydligt se var vallen gick: Södra Esplanaden, Östra Vallgatan, snett över Clemenstorget, därpå strax väster om Petri Kyrka och ner genom Stadsparken där en del av vallen ännu är bevarad.
Två 1500-talshus
Så här ungefär såg fru Gjörvels gård ut på 1500-talet. Observera fiskdammarna!
De båda tegelhusen finns kvar än idag, det högra är Stäket.
Nattmannen
Nattmannens jobb var att tömma dasstunnor
(vars innehåll användes som gödsel), slakta hästar och flå
självdöda kor.
Det var sysslor som ingen annan ville utföra.
1674 flyttade en ny nattman in på fäladsjordens nordvästra hörn.
Han hette Mogens Åstradson. Hans nyuppförda stuga var ett mycket litet
korsvirkeshus, gjort av fyra bindningar (som kom från ett äldre hus).
Väggarna var klinade lerväggar; taket var gjort av långhalm med
torv på ryggen. Huset hade endast två fönster och en kakelugn.
Huset revs runt år 1800. Där Östervångsskolans
norvästra grind långt senare kom att stå, fanns hans hus (som
f.ö. syns på lundakartor från 1704 och 1784).
Nedgång
På 1300-talet ökade Malmös inflytande. I ock med den den danska reformationen 1536 minskade Lunds inflytande än mer, då kyrkan förlorade sin makt. Nästan alla stadens kyrkor revs. På 1600-talet härjades Lund av pest och krig. 1658 blev Skåne svenskt. Som ett led i försvenskningsprocessen grundlades Lunds univeristet 1668. 1676 stod det blodigaste slaget på Nordisk mark strax norr om Lund. Var annan soldat i såväl den svenska som den danska hären stupade och det var på håret att svenskarna förlorat drabbningen. Men slaget kom bara tt få marginell historisk betydelse. När man idag tittar ut över de idylliska villaområdena som breder ut sig mot Vallkärra, är det svårt att föreställa sig ljuden av skottsalvor, klingande stål och de sårades smärtskrin. 1678 brände danskarna ner hälften av husen i sin forna stad. Lund blev en sömnig liten stad, mera lik en bondby. I början av 1800-talet hade staden färre invånare än på medeltiden!
Uppgång
Men vid mitten av 1800-talet kom järnvägen och industrialismen och en ökande befolkning
som nu växte ut över stadens forna vallar.
Kännetecknande för vår tids Lund är kanske samarbetet mellan industrin och universitetet.
Bara några få hus från medeltiden finns kvar idag. Men gatunätet är än idag nästan
identiskt med det medeltida!
Ovan: Det som är kvar av stadsvallen.